Sida:Stolthet och fördom.djvu/362

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
108

Elisabet att få veta, vad mrs Gardiner tänkte om honom, och mrs Gardiner skulle ha varit mycket glad, om Elisabet först givit sig in på ämnet.


FYRTIOSJÄTTE KAPITLET.

Elisabet hade känt sig ganska besviken, då hon icke fann något brev från Jane vid deras ankomst till Lambton, och denna missräkning hade upprepats var och en av de dagar, de tillbragt där, men på den tredje morgonen tog hennes bekymmer slut, och hennes syster blev fritagen från all skuld, då från henne ankommo på en gång två brev, av vilka det ena genom sin stämpling visade, att det först blivit skickat till ett annat ställe. Elisabet var icke förvånad häröver, då Jane hade skrivit adressen betänkligt illa.

De höllo just på att göra sig i ordning för att gå ut, då breven anlände, och hennes morbror och moster lämnade henne, för att hon i lugn och ro skulle få glädja sig åt dem, och begåvo sig ut ensamma. Hon måste först läsa det, som varit på villovägar och som skrivits för fem dagar sedan. Början därav innehöll en redogörelse för små lantliga bjudningar och förlustelser, men den senare hälften, som var daterad en dag senare och skriven under en synbart upprörd stämning, innehöll viktigare underrättelser. Den lydde så:

»Sedan jag skrev ovanstående, käraste Lizzy, har något högst oväntat och betänkligt inträffat; jag är