Sida:Stolthet och fördom.djvu/395

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
141

jämförelse med detta. Och det är så mycket mera beklagligt, som det är skäl att antaga, enligt vad Charlotte låter mig veta, att detta er dotters lättsinniga uppförande har sin grund i en klandervärd svaghet hos föräldrarna, fastän jag på samma gång till tröst för er och mrs Bennet är böjd för att tro, att hennes egen sinnesart av naturen är ond, eljest kunde hon ju icke vid så unga år göra sig skyldig till ett så oerhört felsteg. Huru härmed än må vara, så är ni djupt beklagansvärd, och denna min mening delas icke allenast av min hustru, utan också av lady Catherine och hennes dotter, för vilka jag berättat saken. De befara, liksom jag, att detta felsteg av er dotter kommer att ha ett skadligt inflytande på alla de övrigas öden, ty vem, som lady Catherine själv helt nedlåtande säger, vill träda i förbindelse med en sådan familj? Och tanken härpå kommer mig att med ökad tillfredsställelse erinra mig en viss tilldragelse förleden november, ty, om det hade gått på annat sätt, så hade jag måst bli invecklad i all er sorg och vanära. Låt mig därför råda er att söka trösta er så mycket som möjligt, att förskjuta ert ovärdiga barn för alltid och låta henne skörda frukterna av sin avskyvärda förseelse. Vördsammast etc.


Från mr Gardiner kom icke något nytt brev, förrän han fått svar från överste Forster, och då hade han ingenting glädjande att berätta. Man visste icke, att Wickham hade en enda släkting, med vilken han stod i förbindelse, och det var säkert, att ingen av hans närmaste var i livet. Han hade förut haft