Sida:Stolthet och fördom.djvu/400

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
146

FYRTIONIONDE KAPITLET.

Två dagar efter mr Bennets återkomst, då Jane och Elisabet promenerade tillsammans i den lilla parken bakom huset, sågo de hushållerskan styra kosan mot dem, och i den tanken, att hon kom för att hämta upp dem till deras mor, gingo de henne till mötes, men i stället för att, som de väntade, kalla på dem, sade hon till Jane då de närmade sig henne:

— Jag ber om ursäkt, fröken, för att jag avbryter er, men jag hoppades att ni kunde ha fått några goda underrättelser från London, varför jag tog mig friheten att komma och fråga er därom.

— Vad menar ni, Hill? Vi ha inte hört något från London.

— Snälla fröken, utropade mrs Hill ytterst förvånad, vet ni inte att det har kommit ett expressbud till mr Bennet från mr Gardiner? Det har varit här nu i en halvtimme, och mr Bennet har fått ett brev.

Flickorna sprungo genast in, alltför ivriga för att ge sig tid att tala. De skyndade genom vestibulen in i frukostrummet och därifrån in i biblioteket. På intetdera stället funno de sin far, och de stodo just i begrepp att gå och uppsöka honom uppe hos deras mor, när de mötte taffeltäckaren, som sade:

— Om ni söker min husbonde, så är han på väg till lilla skogen.

Efter denna upplysning togo de genast åter vägen genom vestibulen och sprungo över gräsplanen efter