Sida:Stolthet och fördom.djvu/401

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
147

sin far, som försänkt i tankar styrde kosan mot en liten skog på ena sidan av stallplanen.

Jane, som icke var så lätt på foten eller så van vid att springa som Elisabet, blev snart efter, under det att hennes syster flåsande hann upp honom och utropade ivrigt:

— O pappa, pappa, vilka nyheter har du fått? Har du hört något från morbror?

— Ja, jag har fått ett expressbrev från honom.

— Nå, vilka nyheter innehåller det, goda eller dåliga?

— Vad för gott kan man väl vänta? sade han och tog upp brevet ur fickan. Men kanske du skulle vilja läsa det.

Elisabet tog det otåligt ur hans hand. Jane kom nu fram.

— Läs det högt, sade deras fader, ty jag vet knappast själv, vad det handlar om.


Gracechurch Street, måndagen den 2 aug.
Min käre svåger!

»Äntligen är jag i stånd att skicka dig några underrättelser om Lydia och det sådana, som, efter vad jag hoppas, du på det hela taget skall finna vara tillfredsställande. Kort efter det att du lämnade oss i lördags, var jag nog lycklig att upptäcka, i vilken del av London de uppehöllo sig. Detaljerna förbigår jag, tills vi träffas. Det är tillräckligt att veta, att de äro upptäckta. Jag har träffat dem båda —»