Sida:Stolthet och fördom.djvu/414

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
160

förödmjukat henne — detta dock icke av fruktan för någon olägenhet, som kunde följa för henne personligen, ty mellan dem båda tyckte hon att ett oöverstigligt svalg var befästat. Om också Lydias giftermål hade ingåtts på de mest hedrande villkor, så var det icke antagligt, att mr Darcy skulle vilja träda i förbindelse med en familj, i vilken till alla andra obehag nu skulle komma ett släktskapsförhållande av närmaste slag med den man, som han med så stor rätt föraktade.

Hon kunde icke undra på att han skulle rygga tillbaka för en sådan förbindelse. Den önskan att vinna hennes bevågenhet, som hon säkert tyckt sig märka hos honom i Derbyshire, kunne rimligtvis icke uthärda ett slag sådant som detta. Hon var förödmjukad, hon var bedrövad; hon ångrade, fastän hon knappast visste vad. Hon blev ängsligt angelägen om hans högaktning, då hon icke längre kunde hoppas att komma i åtnjutande därav. Hon längtade att få höra något om honom, då utsikterna voro ytterst små att få några underrättelser från honom. Hon var övertygad om att hon kunde ha blivit lycklig med honom, men det var icke längre troligt, att de skulle träffas vidare.

Vilken triumf för honom, tänkte hon ofta, om han finge veta, att det anbud, som hon stolt hade förkastat endast för fyra månader sedan, nu skulle ha antagits med glädje och tacksamhet! Hon tvivlade icke på att han var så ädelmodig som den ädelmodigaste av sitt kön, men eftersom han ändock