vid vigseln, och om vi överskredo tiden,[1] kunde vi inte bli gifta på hela dagen. Men lyckligtvis kom han tillbaka om tio minuter, och sedan begåvo vi oss av. Emellertid kom jag sedan ihåg, att, om morbror verkligen hade blivit förhindrad att komma, så hade vigseln ändå inte behövt uppskjutas, för mr Darcy kunde lika väl ha tjänstgjort.
— Mr Darcy! upprepade Elisabet ytterligt häpen.
— Ja, han skulle komma dit med Wickham, förstår du. Men Gud i himmelen, jag glömde ju alldeles! Jag skulle ju inte ha sagt ett ord om det. Jag lovade det så säkert! Vad ska Wickham säga? Det skulle ju vara en sådan hemlighet!
— Om det skulle vara en hemlighet, sade Jane, så säg inte ett ord mer om saken. Du kan lita på att jag inte kommer att söka få reda på mera.
— Ja visst, sade Elisabet ehuru hon brann av nyfikenhet, vi ska inte göra några frågor mer.
— Tack, sade Lydia, för om ni gjorde det, skulle jag bestämt tala om allt för er, och då skulle Wickham bli så ond.
Då Elisabet fick en sådan uppmuntran att fråga, måste hon omöjliggöra det genom att springa sin väg.
Men att sväva i okunnighet om en sådan sak var omöjligt, eller det var åtminstone omöjligt att icke göra ett försök att komma på det klara därmed. Mr Darcy hade varit närvarande vid hennes systers vigsel. Det var ju riktigt sensationellt, han hade där befunnit sig bland människor, bland vilka han
- ↑ Klockan 3 på dagen.
