på Jane som på henne själv, och att han mången gång endast stirrade på golvet. Hans utseende gav tydligen till känna större tankfullhet och mindre bemödande att behaga än då de sist träffades. Hon kände sig besviken och var ond på sig själv, därför att hon kände sig så.
— Kunde jag väl vänta, att det skulle bli annorlunda? sade hon till sig själv. Och ändå, varför kom han hit?
Hon kände icke någon benägenhet att samtala med någon annan än med honom och hade knappast mod att tilltala honom.
Hon frågade efter hans syster, men kunde icke säga något mera.
— Det är länge sedan ni reste härifrån, mr Bingley, sade mrs Bennet.
Han medgav gärna detta.
— Jag började bli rädd för att ni aldrig skulle komma tillbaka. Folk sade verkligen, att ni på allvar ämnade lämna orten i slutet av september, men jag hoppas i alla fall, att det inte är sant. En hel mängd förändringar ha försiggått i trakten, sedan ni lämnade oss. Miss Lucas är gift och har fått ett hem. En av mina döttrar likaså. Jag förmodar, att ni hört talas därom, visst måste ni ha sett det i tidningarna. Det stod i Times och Kuriren, fastän annonsen icke var sådan som den skulle vara. Där stod bara: »Äktenskap nyligen ingånget mellan George Wickham Esq. och miss Lydia Bennet», utan ett ord om hennes far eller platsen, där hon bodde, eller någonting annat. Det var också min svåger
