Darcy hade gått till en annan del av rummet. Hon följde honom med ögonen, avundades alla, med vilka han talade, hade knappt tålamod att servera någon kaffe och blev sedan rasande på sig själv, därför att hon var så dum!
— En man, som en gång fått nej! Hur kunde jag någonsin vara så dåraktig, att jag väntade ett förnyande av hans anbud? Finns det någon man, som inte skulle uppresa sig mot en sådan svaghet, som ett andra frieri till samma kvinna? Det finns inte en ovärdighet, som är så motbjudande för en mans känslor.
Hon blev emellertid litet upplivad, då han själv kom tillbaka med sin kaffekopp, och, begagnande tillfället, sade hon: — Är er syster ännu kvar på Pemberley?
— Ja, hon skall stanna där till jul.
— Och alldeles ensam? Ha alla hennes vänner lämnat henne?
— Mrs Annesley är hos henne. De andra ha nu varit tre veckor i Scarborough.
Hon kunde inte hitta på något mera att säga, men om han önskade samtala med henne, kunde han kanske ha bättre lycka. Han stod emellertid kvar några minuter bredvid henne under tystnad; slutligen, då de unga damerna viskade till Elisabet igen, gick han sin väg.
När kaffebordet var avdukat och spelborden framsatta, reste sig alla damerna, och Elisabet hoppades då, att mr Darcy snart skulle närma sig henne, men alla hennes förhoppningar gäckades, då hon såg
