lyckliga tron, att saken snart måste bli klar, så framt icke mr Darcy kom tillbaka inom den bestämda tiden. Men inom sig kände hon sig tämligen säker på att allt detta måste ha skett med dennes bifall.
Bingley kom punktligt på den bestämda tiden, och han och mr Bennet tillbragte förmiddagen tillsammans, såsom det var överenskommet. Den senare var mycket trevligare, än hans följeslagare hade väntat sig. Hos Bingley fanns icke någon inbilskhet eller dårskap, som kunde väcka hans löje eller hans avsmak, och han å sin sida var mycket mera meddelsam och mindre excentrisk, än den andre någonsin sett honom. Bingley kom naturligtvis tillbaka med honom till middagen, och på aftonen var mrs Bennet åter mycket uppfinningsrik för att avlägsna alla från honom och hennes dotter. Elisabet, som hade ett brev att skriva, gick för detta ändamål, strax sedan man druckit te, in i frukostrummet, ty som alla de andra skulle sätta sig vid spelborden, kunde det icke komma i fråga, att hon skulle motverka sin mors planer.
Men då hon efter avslutandet av sitt brev återvände till salongen, såg hon till sin oändliga förvåning, att hon hade anledning att frukta, att hennes mor hade varit allt för finurlig för henne. Då hon öppnade dörren, varseblev hon sin syster och Bingley stående tillsammans vid eldstaden, synbarligen inbegripna i ett allvarligt samtal, och om icke detta hade väckt någon misstanke, så skulle bådas ansiktsuttryck, då de hastigt vände sig om och skildes åt, ha förrått, hur saken stod. Situationen var genant nog för
