angående skälet till min hitresa. Ert eget hjärta, ert eget samvete måste säga er, varför jag kommer.
Elisabet såg på henne med oförställd förvåning.
— Ni misstar er verkligen. Jag har inte alls kunnat förklara, varför ni hedrar oss med ett besök.
— Miss Bennet, svarade lady Catherine i vredgad ton, ni borde veta, att jag inte är att skämta med. Men hur litet uppriktig ni än behagar vara, skall ni inte finna mig vara det. Min karaktär har alltid varit känd för sin uppriktighet och rättframhet, och i en sak sådan som denna skall jag visserligen inte svika mina grundsatser. Ett rykte av en högst oroande natur nådde mig för två dagar sedan. Jag fick veta, att inte allenast er syster stod i begrepp att ingå ett högst fördelaktigt giftermål, men att ni, miss Elisabet Bennet, enligt all sannolikhet snart därefter skulle bli förenad med min systerson — min egen systerson — mr Darcy. Fastän jag vet, att detta måste vara en skandalös osanning — fastän jag inte skulle vilja skymfa honom ens genom att antaga möjligheten därav, beslöt jag genast att bege mig till denna plats för att låta er få veta mina tankar.
— Om ni trodde, att det omöjligen kunde vara sant, sade Elisabet, rodnande av förvåning och förakt, så undrar jag, varför ni gjorde er det besväret att resa så långt. Vilken avsikt kunde väl ers nåd ha därmed?
— Att genast yrka på att få ett sådant rykte kategoriskt vederlagt.
— Att ni kommer till Longbourn för att besöka
