och ett sådant beteende som ert kommer aldrig att förmå mig att yppa dem för er.
— Förstå mig rätt. Detta giftermål, som ni är nog förmäten att eftersträva, kan aldrig bli av. Nej, aldrig. Mr Darcy är förlovad med min dotter. Nå, vad har ni nu att säga?
— Bara så mycket: om han är det, kan ni inte ha något skäl att antaga, att han vill göra mig ett anbud.
Lady Catherine tvekade ett ögonblick, sedan svarade hon:
— Deras förlovning är av ett egendomligt slag. Från barndomen ha de varit ämnade åt varandra. Det var hans, likaväl som hennes mors innerligaste önskan. Då de lågo i vaggan, planerade vi förbindelsen; och nu, i det ögonblick då båda systrarnas önskningar skulle gå i uppfyllelse genom deras giftermål, nu skall det förhindras av en flicka av låg börd, helt obetydlig och utan några förbindelser med familjen. Fäster ni inte något avseende vid hans vänners önskningar, vid hans hemliga förlovning med miss de Bourgh? Har ni förlorat varje känsla av anständighet och grannlagenhet? Har ni inte hört mig säga, att han från sin tidigaste barndom var bestämd åt sin kusin?
— Ja, och jag hade hört det förut. Men vad betyder det för mig? Om det inte finns något annat hinder för mitt giftermål med er systerson, skall jag säkerligen inte låta mig avhållas därifrån av min vetskap om att hans mor och moster önskade, att han skulle gifta sig med miss de Bourgh. Ni har
