framfört mrs Collins, och mina egna uppriktiga lyckönskningar med anledning av denna lyckliga tilldragelse, låt mig nu tillägga en kort hänsyftning på en annan sådan, som också blivit oss berättad av samma sagesman. Det antogs, att er dotter Elisabet icke längre kommer att bära namnet Bennet, sedan hennes äldsta syster avlagt det, och den, som kommer att dela hennes öden, kan med skäl betraktas som en av detta lands mest lysande personer.»
— Kan du möjligen gissa, Lizzy, vem som menas härmed? »Denne unge man är i högsta måtto välsignad med allt vad en dödligs hjärta mest kan önska — storartad förmögenhet, ädel börd och vidsträckta förbindelser. Dock, trots alla dessa lockelser, låt mig varna min fränka Elisabet och er själv för de faror, ni kan löpa genom ett förhastat antagande av denne herres anbud, vilka ni naturligtvis blir benägen att genast draga fördel av.»
— Har du, Lizzy, någon idé om, vem denne herre är?
»Mitt motiv för att varna er är följande: Vi ha skäl att antaga, att hans moster, lady Catherine de Bourgh, inte ser partiet med vänliga ögon.»
— Mr Darcy, ser du, är mannen! Nu, Lizzy, tror jag att jag har förvånat dig. Kunde han eller familjen Lucas ha hittat på någon man inom kretsen av våra bekanta, vars namn på ett mera slående sätt skulle ha vederlagt vad de berättat? Mr Darcy, som aldrig ser på en kvinna annat än för att upptäcka en brist och som förmodligen aldrig i sitt liv sett på dig! Det är verkligen beundransvärt!
