ögonblicket inne för utförandet av hennes beslut, och medan hon kände sig riktigt modig, sade hon:
— Mr Darcy, jag är en mycket självisk varelse, och för att jag må få lätta mitt hjärta, fäst er inte vid hur mycket jag möjligen sårar era egna känslor. Jag kan inte längre låta bli att tacka er för er exempellösa vänlighet mot min stackars syster. Alltsedan jag fick veta det, har jag varit ytterst angelägen att för er få uttrycka, hur innerligt tacksam jag är. Om saken vore bekant för de andra medlemmarna av min familj, skulle jag inte endast ha att uttrycka min egen tacksamhet.
— Det gör mig ont, utomordentligt ont, svarade Darcy i en ton av förvåning och rörelse, att ni någonsin fått veta en sak, som kanske, framställd i en falsk dager, har vållat er oro. Jag trodde inte, att mrs Gardiner var så föga pålitlig.
— Ni får inte klandra min moster. Lydia förrådde först i sin tanklöshet för mig, att ni haft med saken att skaffa, och naturligtvis fick jag ingen ro, förrän jag fick reda på alla detaljerna. Låt mig åter och åter tacka er i hela min familjs namn för detta ädelmodiga medlidande, som förmådde er att göra er så mycket besvär och underkasta er så många förödmjukelser för att upptäcka flyktingarna.
— Om ni vill tacka mig, svarade han, låt det vara endast för er egen räkning. Jag skall inte försöka neka till att min önskan att bereda er lycka gav ökad styrka åt de motiv, som ledde mig. Men er familj har inte mig att tacka för något. Så mycket jag än högaktar den, tror jag, att jag endast tänkte på er.
