säga, hur snart andra önskningar vunno insteg hos mig, men jag tror det var ungefär en halvtimme sedan jag fått se dig.
Han talade därpå om för henne, hur förtjust Georgiana varit över att få göra hennes bekantskap och hur besviken hon kände sig, då den så plötsligt avbröts. Helt naturligt kom då orsaken till detta avbrott på tal, och hon fick snart veta att hans beslut att resa efter Elisabet från Derbyshire och söka efter hennes syster hade fattats innan han lämnade värdshuset, och att hans allvar och tankfullhet där endast haft sin grund i de strider, som ett sådant beslut måste medföra.
Hon uttryckte åter sin tacksamhet, men ämnet var för dem båda alltför pinsamt, för att de längre skulle kunna dröja därvid.
Sedan de i sakta mak vandrat flera mil, alltför ivrigt upptagna av varandra för att märka det, funno de slutligen, då de sågo på sina klockor, att det var tid att gå hem.
— Vart kunde väl mr Bingley och Jane ha tagit vägen? undrade de, och detta förde samtalet in på deras angelägenheter. Darcy var förtjust över deras förlovning, hans vän hade först underrättat honom därom.
— Jag måste fråga, om du var förvånad, sade Elisabet.
— Inte alls. När jag reste förstod jag, att det snart skulle inträffa.
— Det vill säga, du hade givit din tillåtelse därtill. Jag gissade det.
