spänning vid denna syn var oerhörd. Hon fruktade icke sin faders motstånd, men han skulle säkert bli mycket ledsen, och att hon, hans älsklingsbarn, skulle vålla honom smärta genom sitt val, att hon skulle uppfylla honom med farhågor och saknad, då han gifte bort henne, var en pinsam tanke, och hon satt djupt nedstämd, tills mr Darcy visade sig igen, och då hon såg på honom, upplivades hon något litet av hans leende. Om några minuter närmade han sig det bord, vid vilket hon satt med Kitty, och under det han låtsades beundra hennes handarbete, viskade han till henne: — Gå till din far, han vill tala vid dig i biblioteket. Hon skyndade ögonblickligen dit.
Hennes far gick fram och tillbaka i rummet och såg allvarsam och bekymrad ut. — Lizzy, sade han, vad tänker du på? Är du från dina sinnen, eftersom du antager den där mannens anbud? Har du inte alltid hatat honom?
Hur allvarligt önskade hon icke då, att hennes förra åsikter hade varit förnuftigare, hennes uttryck mera sansade. Det skulle ha besparat henne förklaringar och försäkringar, som det var ytterst genant att uttala, men de voro nu nödvändiga, och hon försäkrade honom helt förlägen, att hon var fästad vid mr Darcy.
— Eller, med andra ord, att du är besluten att få honom till man. Han är utan tvivel rik, och du kan få finare kläder och finare ekipager än Jane. Men kommer sådant att göra dig lycklig?
— Har du någon annan invändning att göra, sade
