Elisabet, än att du tror, att jag är likgiltig för honom?
— Visst inte. Vi veta alla, att han är en stolt, obehaglig man, men detta skulle inte betyda något, om du verkligen hölle av honom.
— Jag gör det, jag håller av honom, svarade hon med tårar i ögonen, jag älskar honom. Han har verkligen inte någon klandervärd stolthet. Han är riktigt älskvärd. Du vet inte, hurudan han i själva verket är; gör mig därför inte ledsen genom att tala om honom i sådana ordalag.
— Lizzy, sade hennes far, jag har givit honom mitt samtycke. Han är i sanning en sådan man, som jag aldrig skulle våga neka något, som han nedlät sig att be mig om. Jag ger nu mitt samtycke också åt dig, om du är besluten att taga honom till din man. Men låt mig råda dig att tänka bättre på saken. Jag känner ditt lynne, Lizzy. Jag vet, att du aldrig kunde bli vare sig lycklig eller värd högaktning, så framt du inte verkligen värderade din man — så framt du inte såge upp till honom som en överlägsen varelse. Din livliga själ skulle utsätta dig för den största fara i ett oharmoniskt äktenskap. Du kunde knappast undgå vanrykte och olycka. Mitt barn, låt mig inte få den sorgen att se dig ur stånd att högakta din följeslagare genom livet. Du vet inte, vad du står i begrepp att företaga.
Fastän Elisabet blev allt mera upprörd, gav hon ett lugnt och allvarligt svar, och slutligen, sedan hon upprepade gånger försäkrat, att mr Darcy verkligen var föremålet för hennes kärlek, sedan hon
