honom förut! Jag hoppas, att han kommer att tillge mig det. O kära, kära Lizzy! Ett hus i London! Allt, som är härligt! Tre döttrar gifta! Tio tusen om året! Store Gud, vad skall det bli av oss? Jag blir alldeles förryckt!
Detta var nog för att bevisa, att intet tvivel fanns om hennes samtycke, och Elisabet, som var glad över att endast hon själv fick höra alla dessa utgjutelser, avlägsnade sig snart. Men innan hon varit tre minuter i sitt rum, kom hennes mor efter henne.
— Käraste barn, utropade hon, jag kan inte tänka på något annat! Tio tusen om året och förmodligen ännu mera! Det är så gott som en lord! Och särskild tillåtelse av biskopen skall du ha! Du måste och skall bli vigd med särskilt tillstånd! Men, söta du, tala om för mig, vilken mr Darcys älsklingsrätt är, så att jag kan bjuda honom på den i morgon.
Detta var ett ledsamt förebud för hennes mors sätt att skicka sig gentemot hennes fästman, och Elisabet fann, att, ehuru hon var viss om att äga hans varma kärlek och säker om sina föräldrars samtycke, var det ännu något, som hon kunde önska. Men den följande dagen förflöt på ett mycket angenämare sätt, än hon väntat sig, ty till all lycka hade mrs Bennet en sådan vördnad för sin blivande måg, att hon icke vågade tilltala honom, så framt det icke var för att visa honom någon uppmärksamhet eller tillkännagiva sitt vördsamma instämmande i hans åsikt.
Elisabet hade den tillfredsställelsen att se sin far bemöda sig att bli närmare bekant med hennes
