att väcka din kärlek. Den avsikt, som jag öppet för mig själv tillstod att jag hade, var att se, om din syster ännu var fästad vid Bingley, och, ifall hon var det, ge honom den vink därom, som jag sedan givit.
— Kommer du någonsin att få mod att meddela lady Catherine, vad hon har att vänta?
— Det är troligt, att jag behöver tid snarare än mod därtill, Elisabet. Men det måste ju ske, och om du vill ge mig ett ark papper, skall jag göra det genast.
— Om inte jag också hade ett brev att skriva, kunde jag sitta bredvid dig och beundra jämnheten av din stil, som en annan ung dam en gång gjorde. Men jag har också en moster, som jag inte längre får försumma.
Till följd av sin obenägenhet att erkänna, huru mycket hennes förtrolighet med mr Darcy blivit överskattad, hade Elisabet ännu icke besvarat mrs Gardiners långa brev, men nu, då hon hade den nyhet att meddela, som hon visste skulle bli högst välkommen, skämdes hon nästan, då hon märkte, att hennes morbror och moster redan gått miste om tre dagars lycka, och skrev genast som följer:
»Jag hade velat tacka dig långt förut, kära moster,
som jag borde ha gjort, för ditt långa, vänliga,
glädjande och innehållsrika brev, men, sanningen att
säga, var jag alltför förtretad för att kunna skriva.
Du antog, att saken kommit mycket längre, än den
verkligen gjort. Men nu får du antaga så mycket