— Det är just vad jag skulle ha trott er om, sade Elisabet.
— Ni börjar förstå mig, eller hur? ropade han och vände sig till henne.
— Åja, jag förstår er fullkomligt.
— Jag önskar, att jag finge taga detta som en komplimang, men jag tycker, att det är ynkligt att så lätt bli genomskådad.
— Det beror på. Det är inte alltid sagt, att en djup, på motsatser rik karaktär är mer eller mindre värdefull än en sådan som er.
— Lizzy, ropade hennes mor, kom ihåg, var du befinner dig, och gå inte på på samma självsvåldiga sätt, som du får göra där hemma.
— Jag visste inte förut, fortsatte Bingley genast, att ni studerar karaktärer. Det måtte vara ett intressant studium.
— Ja, men karaktärer fulla av motsägelser äro de mest intressanta. De ha åtminstone den fördelen.
— Landsbygden, inföll Darcy, erbjuder i allmänhet endast få föremål för ett sådant studium. I ett grannskap på landet rör man sig inom en mycket begränsad sällskapskrets, som ständigt är densamma.
— Men människorna själva förändra sig så mycket, att det ständigt är något nytt att iakttaga hos dem.
— Ja, verkligen, utropade mrs Bennet, som var stött över hans sätt att tala om ett grannskap på landet. Jag försäkrar er, att alldeles lika mycket sådant försiggår på landet som i staden.
