Sida:Stolthet och fördom.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
53

— Det är just vad jag skulle ha trott er om, sade Elisabet.

— Ni börjar förstå mig, eller hur? ropade han och vände sig till henne.

— Åja, jag förstår er fullkomligt.

— Jag önskar, att jag finge taga detta som en komplimang, men jag tycker, att det är ynkligt att så lätt bli genomskådad.

— Det beror på. Det är inte alltid sagt, att en djup, på motsatser rik karaktär är mer eller mindre värdefull än en sådan som er.

— Lizzy, ropade hennes mor, kom ihåg, var du befinner dig, och gå inte på på samma självsvåldiga sätt, som du får göra där hemma.

— Jag visste inte förut, fortsatte Bingley genast, att ni studerar karaktärer. Det måtte vara ett intressant studium.

— Ja, men karaktärer fulla av motsägelser äro de mest intressanta. De ha åtminstone den fördelen.

— Landsbygden, inföll Darcy, erbjuder i allmänhet endast få föremål för ett sådant studium. I ett grannskap på landet rör man sig inom en mycket begränsad sällskapskrets, som ständigt är densamma.

— Men människorna själva förändra sig så mycket, att det ständigt är något nytt att iakttaga hos dem.

— Ja, verkligen, utropade mrs Bennet, som var stött över hans sätt att tala om ett grannskap på landet. Jag försäkrar er, att alldeles lika mycket sådant försiggår på landet som i staden.