— Ni har härigenom endast bevisat, utropade Elisabet, att mr Bingley inte följde sin egen lynnesart. Ni har sökt göra honom intressant i långt högre grad än han själv.
— Jag är ytterst smickrad, sade Bingley, över att ni vänder vad min vän säger till en komplimang för mildheten i mitt lynne. Men jag är rädd för att ni ger det en vändning, som mr Darcy inte alls avsåg, ty han skulle utan tvivel hysa bättre tankar om mig, ifall jag under sådana omständigheter sade tvärt nej och red i väg så fort jag kunde.
— Skulle mr Darcy då anse överilningen i ert första beslut för gottgjord genom er envishet att stå fast därvid?
— Jag kan sannerligen inte riktigt förklara saken; Darcy får tala för sig själv.
— Ni väntar, att jag skall redogöra för åsikter, som ni behagar kalla mina, men som jag aldrig har godtagit. Men medgivet att saken förhåller sig så, som ni framställer den, miss Bennet, så måste ni komma ihåg, att den vän, som antages önska, att han återvänder till sin bostad och uppskjuter sin plan, endast har önskat det och anhållit därom utan att giva ett enda skäl för sakens lämplighet.
— Att beredvilligt — med lätthet — ge vika för en väns övertalning är för er ingen förtjänst.
— Att ge vika utan övertygelse är inte ett erkännande skänkt åt någonderas förstånd.
— Det förekommer mig, mr Darcy, som om ni inte alls tar med i beräkningen inflytandet av vänskap och tillgivenhet. Hänsyn för en person som ber
