Sida:Stolthet och fördom.djvu/74

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
68

om ett par dagar. Jane var redan så mycket bättre, att hon tänkte lämna sitt rum under ett par timmar på aftonen.


ELFTE KAPITLET.

Då damerna drogo sig tillbaka efter middagen skyndade Elisabet upp till sin syster, och då hon såg, att hon var väl skyddad mot förkylning, följde hon henne ner till salongen, där hon välkomnades av sina två vänner med många uttryck av glädje, och Elisabet hade aldrig sett dem så angenäma som under den timme, som förgick, innan herrarna kommo in. Deras konversationstalang var betydande. De kunde noggrant beskriva en festlig tillställning, på ett humoristiskt sätt berätta en anekdot och muntert skratta åt sin umgängeskrets.

Men när herrarna kommo in, var Jane icke längre det främsta föremålet för deras uppmärksamhet. Miss Bingleys ögon vändes genast mot Darcy, och hon hade något att säga honom, innan han tagit många steg. Han vände sig genast till miss Bennet med en artig lyckönskan; mr Hurst gjorde också en lätt bugning för henne och sade, att han var »mycket glad», men Bingleys hälsning utmärktes framför de andras av hjärtlighet och värme. Han lade öppet sin glädje i dagen och var full av uppmärksamhet. Den första halvtimmen sysslade man med att sätta in en brasa, för att hon icke skulle taga skada av ombytet av rum, och enligt hans önskan flyttade