Jane sig till andra sidan av eldstaden, för att hon skulle komma längre från dörren. Han satte sig därpå vid hennes sida och talade knappast med någon annan. Elisabet, som satt och arbetade i hörnet mitt emot, iakttog allt detta med stor glädje.
Sedan man druckit te, påminde mr Hurst sin svägerska om spelbordet, men förgäves. Hon hade på enskild väg fått veta, att mr Darcy icke önskade spela kort, och mr Hurst fann snart sin öppet framställda begäran avslagen. Hon försäkrade honom, att ingen ämnade spela, och hela sällskapets tystnad med avseende på saken tycktes giva henne rätt. Mr Hurst hade följaktligen ingenting annat att göra än att sträcka ut sig på en soffa och taga sig en lur. Darcy tog fram en bok, miss Bingley gjorde detsamma, och mrs Hurst, huvudsakligen sysselsatt med att leka med sina armband och ringar, deltog då och då i sin brors samtal med miss Bennet.
Miss Bingleys uppmärksamhet var lika mycket upptagen av att iakttaga fortgången av mr Darcys läsning som av sin egen, och hon gjorde oupphörligt någon fråga eller såg på den sida, han läste. Hon kunde emellertid icke förmå honom till något samtal, han endast besvarade hennes frågor och läste vidare. Slutligen, alldeles uttröttad av sina försök att finna något nöje i sin egen bok, som hon hade valt endast därför, att det var andra delen av hans, gav hon till en väldig gäspning och sade: — Så trevligt det är att tillbringa en afton på detta sätt! Jag försäkrar, att det inte finns något nöje, som går upp mot läsning! Så mycket fortare man blir trött på
