många sådana bekantskaper. Jag tycker mycket om ett gott skratt.
— Miss Bingley, sade han, har tilltrott mig mera än jag förtjänar. Den förståndigaste och bästa av människor — ja, den förståndigaste och bästa av deras handlingar kan göras till föremål för löje av en person, vars främsta mål i livet är skämt.
— Visserligen, svarade Elisabet, finns det sådana människor, men jag hoppas, att jag inte är en av dem. Jag hoppas, att jag aldrig gör narr av vad som är förståndigt eller gott. Dårskaper och dumheter, griller och inkonsekvenser roa mig verkligen, det tillstår jag, och jag skrattar däråt, så ofta jag kan. Men sådana saker, förmodar jag, äro just vad ni är fri från.
— Detta är kanske inte möjligt för någon. Men det har varit mitt bemödande i livet att undvika sådana svagheter, som ofta utsätta en stark karaktär för åtlöje.
— Sådana som fåfänga och stolthet.
— Ja, fåfänga är i sanning en svaghet. Men stolthet — hos en verkligt överlägsen person kan stoltheten alltid hållas inom vederbörliga gränser.
Elisabet vände sig bort för att dölja ett leende.
— Jag förmodar, att er examen med mr Darcy är slut, sade miss Bingley, och var god och säg mig, hurudant är resultatet?
— Jag har genom den blivit fullt övertygad om att mr Darcy inte har något fel. Han erkänner det själv oförbehållsamt.
