skulle glädja henne mycket att träffa henne vare sig på Longbourn eller på Netherfield, och omfamnade henne med stor ömhet; åt den förra räckte hon till och med handen till avsked. Elisabet sade vid strålande humör farväl till hela sällskapet.
När de kommo hem, välkomnades de icke särdeles hjärtligt av sin mor. Mrs Bennet undrade över att de kommo, tyckte, att det var orätt av dem att göra så mycket besvär och var säker om att Jane hade förkylt sig igen. Men deras far, ehuru mycket fåordig i sina yttringar av belåtenhet, var verkligen glad att återse dem; han hade känt, huru mycket de betydde i familjekretsen. Samspråket under aftonen, då alla voro församlade, hade förlorat mycket av sin livlighet och nästan allt förnuft, då Jane och Elisabet voro frånvarande.
De funno Mary, som vanligt, djupt försjunken i studium av den mänskliga naturen och fingo beundra några nya utdrag och lyssna till några nya iakttagelser i utslitna moraliska ämnen. Catherine och Lydia hade att förmäla nyheter av annat slag. Mycket hade blivit gjort och sagt i regementet sedan föregående onsdag; åtskilliga av officerarna hade nyligen varit bjudna på middag hos deras morbror; en soldat hade fått prygel, och det gick ett rykte, att överste Forster skulle gifta sig.
