hatar sådana där falska vänner. Varför kunde han inte fortsätta att tvista med dig, som hans far gjorde före honom?
— Ja verkligen, men det ser ut, som om han hade några sonliga samvetsbetänkligheter med avseende på den saken, som ni ska få höra.
Hunsford, nära Westerham, Kent,
d. 15 oktober.
- Högt ärade mr Bennet!
Den missämja, som förefanns mellan er och min avlidne fader, har vållat mig mycket bekymmer, och sedan jag haft den olyckan att förlora honom, har jag ofta önskat förbättra förhållandet oss emellan, men under någon tid hölls jag tillbaka av mina egna tvivel, då jag fruktade, att det kunde synas som brist på vördnad för hans minne, om jag stod på god fot med en person, med vilken han alltid velat ligga i strid. Jag har dock nu fattat mitt beslut i saken, ty sedan jag i påskas blivit prästvigd, har jag varit lycklig nog att av högvälborna lady Catherine de Bourgh, änka efter sir Lewis de Bourgh, ynnestfullt bli kallad till den inbringande kyrkoherdebefattningen i denna församling, där det skall bli min allvarliga strävan att visa mig tacksamt vördnadsfull mot den nådiga frun och ständigt vara redo att fullgöra de religiösa bruk och ceremonier, som äro föreskrivna av den engelska kyrkan. I min egenskap av präst känner jag det dessutom som min plikt att befordra fridens välsignelse i alla familjer, till vilka mitt inflytande kan nå, och på grund härav smickrar jag
