Sida:Stolthet och fördom.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
85

FJORTONDE KAPITLET.

Under middagen talade mr Bennet nästan icke alls, men när tjänarna avlägsnat sig, trodde han, att det var tid att samspråka litet med sin gäst och inledde därför ett ämne, vari han väntade att denne skulle briljera: han anmärkte nämligen, att han syntes ha haft mycken tur, då han fick en sådan kvinnlig patronus. Lady Catherine de Borughs tillmötesgående mot hans önskningar och hänsyn för hans bekvämlighet tycktes vara särdeles anmärkningsvärda. Mr Bennet kunde icke ha gjort ett bättre val. Mr Collins var vältalig i sitt lovprisande av henne. Detta ämne lyfte honom till mer än vanlig högtidlighet i sitt sätt, och med en ytterst viktig min bedyrade han, att han aldrig i sitt liv hos en förnäm person hade skådat en sådan vänlighet och nedlåtenhet, som han själv rönt av lady Catherine. Hon hade helt nådigt behagat gilla de båda predikningar, som han redan haft den äran att hålla inför henne. Hon hade också två gånger inbjudit honom till middag på Rosings och hade senast föregående lördag skickat efter honom som fjärde man i hennes spelparti på aftonen. Lady Catherine ansågs av många personer han kände, vara stolt, men han hade aldrig sett något annat än tillgänglighet hos henne. Hon hade alltid talat till honom som till varje annan gentleman, hon hade icke det ringaste emot att han deltog i umgänget i grannskapet, ej heller att han tillfälligtvis då och då lämnade sin församling på en