upptogs snart av en ung man med ett högst distingerat utseende, som de aldrig hade sett förut och som promenerade med en officer på andra sidan om gatan. Officeren var just mr Denny, om vars återkomst från London Lydia kom för att göra förfrågningar, och han hälsade, då de gingo förbi. Alla frapperades av främlingens utseende, alla undrade, vem han kunde vara, och Kitty och Lydia beslöto att, om möjligt, taga reda på saken, gingo förut tvärs över gatan, under förevändning att de behövde köpa något i en mitt emot liggande bod, och hade lyckligtvis just hunnit upp på trottoaren, då de båda herrarna, som vänt om, hade kommit fram till samma punkt. Mr Denny tilltalade dem genast och bad om tillstånd att få presentera sin vän, mr Wickham, som dagen förut hade kommit med honom från London och till hans stora glädje hade fått fullmakt som officer vid deras kår. Detta var just som det borde vara, ty den unge mannen behövde endast uniform för att bli alldeles förtjusande. Hans utseende var högst fördelaktigt; han hade fina drag, en vacker figur och ett mycket angenämt sätt att vara. Presentationen åtföljdes av ett samtal, som å hans sida fördes med stor ledighet och varunder han visade sig vara på samma gång fullt korrekt och helt anspråkslös; hela sällskapet stod ännu och språkade helt förtroligt, då ljudet av hästhovar ådrog sig deras uppmärksamhet, och Darcy och Bingley sågos komma ridande gatan framåt. Då de två herrarna varseblevo damerna i gruppen, styrde de genast kosan mot dem och började säga dem de vanliga
