etnografiska samlingar samt njuta af hufvudstadslifvet kanske flera gånger om året.
Och vi stockholmare! Vi saknas visst icke på »centraln», ty nu göra vi ströftåg jemt och samt, vare sig att vi äro unga eller gamla, att vi aldrig känt den gamla gästgifvaregården vid Packartorget och Kirsteinska trädgården vid Klara Strandgata, eller att våra hågkomster sträcka sig till baka till den tiden, då man trodde att ströftåg ovilkorligt måste göras på skjutskärra, emedan jernvägar icke passade för Sverige.
Så länge Stockholms jernvägsstation ännu var på Södermalm foro hufvudstadsborna icke så mycket på ströftåg, men nu är förhållandet annorlunda. Nu hafva de flesta icke lång väg till »centraln», och kommer man dit, är det ej svårt att komma till Södertelge, ej heller till hela det öfriga Sverige. Har man ej tid att fara sjelf, kan man skicka sin commis voyageur samt sedan läsa hvad han har att meddela och som »centraln», tryckeriet nämligen, skickar ut i verlden.
———♦———
