Sida:Ströftåg här och der i Sverige.djvu/105

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
100

att Jönköping icke är någon småstad. Stannar man längre tid här, får man ännu flera och vigtigare prof derpå. Det är visst möjligt, att Jönköping icke är en fullt helsosam stad, och ofta händer, att främlingar här känna sig illamående, men äfven i detta afseende har staden mycket bättrats mot förr, hvartill vattenledningen väl torde vara en bland de kraftigaste orsakerna.

Läget mellan ganska stora höjder och nästan under Vetterns yta kan ej gerna främja ett godt helsotillstånd, men friskt vatten till in- och utvärtes bruk verkar i motsatt riktning. En vallfärd upp till vattenledningen borde derför såsom tacksamhetsgärd ofta företagas af stadens invånare, men troligtvis är det främlingar, som mest fara dit, för utsigtens skull. Åkdon finner man alltid i Stora Hotellet, liksom till stadens öfriga omgifningar.

Till Dunkehallar kan man för att derifrån njuta af en bland de vackraste utsigter i Sverige. Såsom verklig tafla är den otvifvelaktigt att föredraga framför utsigten från vattenledningskonsten, hvilken verkar mer fogelperspektiviskt.

En klar aftonstund på Dunkehallar har ett icke ringa behag. På de flesta sidor omlutes synranden af stora, skogväxta höjder; djupt under åskådarens fötter simmar staden på vattnet, och norr ut sträcker sig Vetterns stora spegel, skimrande i aftonsolen. Det är en både stor och vacker tafla.

Rörelsen i staden kan man ej förnimma från denna höga punkt; endast ett svagt ljud stiger kanske dit upp från musiken på värdshuset Stora Limugnen eller i hotellets trädgård; för öfrigt är allt tyst och stilla; och Vettern ser lika enslig ut som vanligt; på denna stund af dygnet komma inga ångare; nere i hamnen i Munksjön finnas möjligtvis några segelfartyg, men ute på Vettern synes icke ett enda sådant, ingen fiskarjulle, ingen lustbåt. Ser man ut åt det stora vattnet, fröjdar man sig åt dess