näringsfång. För kort tid sedan kom till Jönköping en herre, hvilken gaf sig tillkänna såsom holländare och anhöll att få se fabriken. Då man svarade honom, att sådant vanligtvis icke tillätes, tillkännagaf han sig vara tändsticksfabrikant, och då ej heller detta antogs såsom giltig orsak för att låta honom se tillverkningssättet här, förklarade han helt spotskt, att han sjelf kunde göra »Jönköpings stickor». Till stöd för sitt påstående framlade han etiketter, hvilka voro efterapade och liknade i det väsentligaste de äkta, som nyttjas af Jönköpings fabrik. Det hela vore blott ett »Geschäft», förklarade han och gjorde sig icke samvete af att uppträda såsom förfalskare.
Från en ganska blygsam början har Jönköpings tändsticksfabrik under en klok ledning samt ihärdiga ansträngningar under några och tjugu år hunnit sin närvarande betydelse. När man i den stora och beqväma kontorslägenheten ser verldskartan på väggen, vet man att hon också är kartan öfver fabrikens afsättningsområde, och man känner sig glad öfver att detta verk är svenskt. Kontoret inrymmes i en stor och prydlig stenhusbyggnad, som uppfördes sistlidet år. För öfrigt finner man inom fabrikens område några och trettio hus.
Stor verksamhet råder på de rymliga gårdarne, dit spår äro inledda från den närliggande jernvägsstationen och der stora lastvagnar ständigt fullpackas med färdiga tändstickor, forslas bort och lemna rum för andra i oupphörlig vexling.
I de särskilda byggnaderna finner man de olika afdelningarne för tillverkningen. Öfver allt stora och luftiga salar, der ingen dålig eller särdeles skarp lukt kännes. Huruvida arbetet i alla dessa salar kan vara fritt från hvarje olägenhet för arbetarnes helsa, vet jag icke, men att ingen skämd luft någonstädes märkes samt att arbetarnes och arbeterskornas utseende i allmänhet ingalunda är sjukligt, finner man nog vid ett besök der. Att ej heller här
