fruntimmer. Men väderleken påkallade något stärkande och värmande, och då fäster man sig hvarken vid tid eller kön.
Ett par fruntimmer, af hvilka det ena tycktes vara danska, hade redan sin torkning undangjord och hissade upp sig i en på dem väntande skjutskärra, flinka qvinnor, hvilka, såsom jag hörde, återvände från en utflygt långt norr ut i Dalarne. Äfven i Sverige kunna således två bildade qvinnor taga sig fram på landsvägarne. Jag kände dem ej och talade icke heller vid dem, men egnade dem min varma högaktning för deras raska mod och frihet från alla tillgjorda eller onödiga resebetänkligheter samt önskade dem i mitt stilla sinne lycklig fortsättning af färden.
Efter toddyn intog det tyska sällskapet sin middag, och då jag ej kunde neka mig nöjet att hjelpa dem litet till rätta med uppasserskan, enär de icke förstodo ett enda svenskt ord, var bekantskapen snart gjord. Det var bildadt och hyggligt folk, en herre med sin fru från Berlin och en ensam herre från Dresden, som dock lång tid vistats i England och hunnit en förfinad verldsborgerlighet. Nu reste de i Sverige och kommo senast raka vägen från Grand Hôtel i Stockholm för att lära känna »Dalekarlien». De skulle till Leksand och Rättvik, och då det var äfven min väg i den närmaste framtiden, förenade vi oss om skjuts samt höllo äfven sedermera några dagar till samman i god endrägt.
Komtillmåtta är en god gästgifvaregård. Namnet lär härleda sig derifrån, att då skiftet här i nejden var verkstäldt, hade en liten jordlapp kommit att vara öfver, utan att tillhöra någon. Då nu gästgifvaregård tarfvades, fann man tillfället passande och att jordlappen just skulle för en sådan komma till måtta. För resande kommer Komtillmåtta nu också ganska ofta till måtta.
Oaktadt de resandes antal väl icke är ringa, ty här går stora stråkvägen upp till Siljan, tyckes det som skulle infödingarne med undran se en främling. En dalkarl, som fick höra att här
