der ofantligt vida strumpor, som i breda veck falla ned efter benen och öfver skorna. Åstundan att i det yttre göra rikedomen gällande öfvervinner behagsjukan, och qvinnan med de oformliga strumporna går stolt sin väg fram, under det hon, hvars strumpa smyger sig efter en väl formad vad, känner med sig att detta är ett fattigdomsbevis.
Men hvilken lättnad för en taxeringskomité! Tänk om bruket kunde införas litet hvarstädes! Till ledning för komitén skickar man blott upp familjens strumpor, hvilka mätas och läggas till grund för skattsedeln. Om det ovilkorligt skall vara fruntimmersstrumpor, kan svårighet visserligen uppstå för taxeringen af en ungkarl; men han borde betala mycket hög skatt ända till dess han kan uppvisa ett par genom äktenskapets band med honom förenade fruntimmersstrumpor. Man kan lätt föreställa sig hvilket godt inflytande detta skulle hafva på familjen och samhället.
Det är väl troligt att ungkarlarne i Rättvik först se på strumporna när de gifta sig och tänka på ekonomisk förkofran; men går det lika trögt för öfrigt som jag märkte på söndagen i Rättvik, så måste gossarne icke komma sig för i brådkastet. Mina följeslagare hade kommit till Dalarne med föreställning att der få se ett riktigt gladt folklif, dans och lekar, hurtiga språng, fiolstrykning, skratt och skämt. Af allt detta märktes nästan intet. Här och der vid en stuguknut stodo några ynglingar, vid en annan några flickor. De talade föga sins emellan och alldeles intet med hvarandra. Gossarne sneglade på flickorna, och dessa slogo ned ögonen. Det tycktes vara deras söndagsnöje, för öfrigt oinskränkt hvila.
Man hör också att Rättviksfolket anses trögare än invånarne i kringliggande socknar. Men det är ett redbart folk, välvilligt och fridsamt, och de som känna det närmare prisa dess pålitlighet och trofasthet. Rättvikarne äro de som minst utvandra af dem
