tiohundratalet, men dess kor är, liksom nyssnämnda kyrkas, af yngre tid, och derför är byggnadssättet äfven i S:t Nikolaus en blandning af rundbågs- och spetsbågsstil, af hvilka den sist nämnde. uppenbarar sig vackrast i korets fem fönster med på inre sidan halfkolonner med löfverkskapitäler och på den yttre vackra kontreforter af slipad sten. Så väl här som i S:t Karin och äfven i andra af de gamla minnesmärkena finner man en frihet från symmetri i detaljerna, som någon gång kan synas förvånande, men hvilken onekligen i allmänhet gör ett godt intryck och utan tvifvel är tillkommen icke af slump eller vårdslöshet, utan af klok uträkning.
Byggmästarnes namn hafva ej öfvergått till efterverlden från något af de gamla verken här i Visby; men högt upp på en pelare i S:t Nikolaus står inhugget i en upphöjd sköld Jacob Charra, och under detta namn befinnes ett tecken, som liknar den grekiska bokstafven π. Skall detta vara byggmästarens namn och hans bomärke? Hvad veta vi som nu vandra emellan pelarradernas ruiner och ingenting eller åtminstone högst litet känna om den tid i Visby, då dominikanerklostrets kyrka reste sina väldiga murar öfver den norra stadsdelen? Men detta »Jacob Charra», som så hemlighetsfullt blickar ned på oss från pelaren, lockar inbillningen att göra upp en hel mängd historier från de dagar då kyrkan byggdes och då mäster Jacob gick omkring här bland arbetarne för att vaka öfver att verket utfördes efter hans ritning, hvilken redan erhållit sin vedergällning i klingande guldstycken och skulle ytterligare lönas, när helgedomen en gång hunnit sin fullbordan, hvarefter så väl byggmästare som byggherrar kunde för sitt fromma nit göra sig säkre om saligheten — ty detta var dock den fromma, men ej så alldeles oegennyttiga uträkningen vid alla dessa ståtliga kyrkobyggnader.
