Solberga klosterkyrka, utanför södra stadsporten, och kanske ännu några andra.
Ej många spår ser man heller efter den gamla S:t Gertrud, som var de nederländske köpmännens kyrka i Visby och låg helt nära S:t Nikolaus. Har man goda ögon och framför allt en god vägledare, kan man dock i muren till en gård, som tyckes vara ett bondqvarter, skönja en bild af den heliga Gertrud med hennes staf och på venstra armen en byggnad, som antages föreställa det kloster i Brabant, der hon var abbedissa. Bredvid denna bild ser man de Tott’ska och Bonde’ska ätternas vapensköldar inhuggna i stenen, hvilket skulle betyda att kyrkan blifvit antingen hågkommen med något gåfvobref eller återstäld af någon bland de mäktiga Axelssönerne af Tott’ska slägten, som residerade på Visborgs slott, sannolikt då af Ivar Axelsson Tott, hvilken var förmäld med Margaretha Bonde, Carl VIII Knutssons dotter. Detta är hvad som återstår af S:t Gertruds kyrka, hvilken dock väl icke varit af någon särdeles betydenhet.
Ansenligare var deremot Helig-Ands-kyrkan, ännu en bland de märkligare af ödekyrkorna, ej genom sin nu varande eller ens sin ursprungliga storlek, men i följd af sitt byggnadssätt. Det är en gammal och liten kyrka, och det uppgifves, att hon är bygd till och med före medlet af tiohundratalet. Hon utmärker sig isynnerhet derför, att hon utgöres af två våningar, hvilka begge dock haft öppning till ett gemensamt kor. Nedra våningens hvalf uppbäres af fyra åttkantiga pelare, men genom en stor, likaledes åttkantig, öppning i hvalfvet ser man den öfra våningen, hvars ännu till en del qvarstående hvalf stödjes af fyra runda pelare. Man behöfver dock icke stanna på kyrkans nedra botten för att förvåna sig öfver detta egendomliga byggnadssätt, utan kan på temligen bibehållna trappsteg vid den inre muren stiga upp till den öfra våningen och derifrån skåda ned i koret
