samt genom den åttkantiga öppningen i golfvet till den nedra afdelningen.
Hvad ursprungliga afsigten varit med denna dubbelkyrka är nu svårt att säga, men man antager, att den öfra våningen varit afsedd för de nunnor hvilka såsom barmhertighetssystar tjenstgjorde vid Helig-Ands-huset, d. v. s. hospitalet, här bredvid, och att de utan att vara sedda af den öfriga församlingen kunnat följa med altartjensten i koret samt genom öppningen i hvalfvet höra och deltaga i kyrkosången.
Den som från en upphöjd ståndpunkt vill se något mer af Visbyverlden tvekar icke att på några knappa trappsteg från Helig-Ands-kyrkans öfra våning klättra upp i det fria, och står då snart på kyrkans öfversta tinnar, likasom alla de andra ruinerna prydda af en frodig växtlighet.
Härifrån har man en vidsträckt och vacker utsigt öfver stadens gamla och nya byggnader, den märkvärdiga ringmuren med de många, fyrkantiga tornen, landsbygden närmast omkring och, vester ut, Östersjöns vida yta.
Man dröjer i det längsta på ruinens topp, men kan ej stanna der alltid, hvarför man klättrar ned förr eller senare och styr sina steg kanske till S:t Clemens, en annan tempellemning, ej långt från Helig-Ands-kyrkan. Det var en gammal (också från tiohundratalet) märklig kyrka, af hvilken tornmuren ännu står nästan oskadad, men hvalfven öfver skeppen finnas ej mer, med undantag af en båge, som skiljer kyrkan från koret.
Af Acharii novell »Vapensmeden» har mången lärt sig sagan om den stora skatten i S:t Clemens. Acharius har gjort Salzwedel till vapensmed, men i verkligheten lär denne hafva varit skomakargesäll, hvilket dock icke hindrat, att han i Rom, alldeles som Acharius omtalar, då han en afton bytte »brända luften i det fria mot feta ångor i en osteria», hörde ett par från
