anspråk på någon del af lifvets beqvämligheter. Han kan det otvifvelaktigt i mån af sin egen möda och omtänksamhet.
Hvad sedligheten vidkommer, är kanske icke allt som det borde vara. Man vet huru denna lider genom sammanförandet af män och qvinnor i gemensamma arbetslägenheter. Men det förefaller åtminstone, som vore förhållandet äfven i detta afseende i Norrköping bättre än i utländska fabriksstäder.
Dryckenskapen tyckes ej heller hafva i någon större mån gripit omkring sig, och det försäkras till och med, ehuru man under ett kort besök har svårt att granska uppgifternas riktighet, det Norrköpings arbetare i allmänhet föra ett nyktert lefnadssätt.
Att de stundom vilja roa sig, må man ej förtänka dem, men begäret efter nöje på fristunderna är kanske väl stort, efter hvad man tycker sig finna, åtminstone i förhållande till de tillgångar i ekonomiskt afseende, arbetaren eger. Baler, maskerader och dylika tillställningar lära vara ganska många vintertiden, och det är väl troligt, att en och annan arbetare då kostar på sig mer än han egentligen har råd till. Att man strax efter en helg, hvarunder man roat sig kanske ganska tappert, dock ej har motvilja för arbetet eller saknar förmåga att genast ånyo upptaga det, har jag haft tillfälle att se, ty i arbetssalarna voro högst få platser obesatta den dag, då arbetet efter midsommarafbrottet åter började, och så skall förhållandet, efter hvad man försäkrat mig, alltid vara.
Om man från Bergsbro fabrik går upp till de vackra omgifningarne kring Drags byggnader, ser man vid en öppen plats mellan Bredgatan och Smedjegatan ett prydligt stenhus, som tillhör Norrköpings Arbetareförening. Det är en ganska stor byggnad med en hög, ljus och rymlig sal, hvilken nyttjas ej blott till föreningens sammankomster, utan äfven uthyres för
