prägel af den förändring det undergick i början af förra århundradet. Det är nu embetsboning för landshöfdingen.
Af de fem särskilda småkyrkor eller kapell som under medeltiden lågo spridda i Linköping, finnas ännu lemningar qvar af ett, Vårfrukapellet, i nordvestra delen af staden, invid de marker som kallas Biskopsjorden, men af de öfriga synes ej ett spår. Deremot bibehålles fortfarande den kretsformiga inläggning af särskilda stenar som på Jerntorget, bredvid elementarläroverket, utmärker den plats der hertig Karl år 1600 lät halshugga de fem med Sigismund förbundne svenske ädlingarne.
Förutom de många enskilda trädgårdarne, hvilka göra Linköping så leende, finnas der äfven några stora och vackra allmänna promenader. Alléerna vester om domkyrkan erinra något om Odinslund i Upsala. Nära intill, vester och norr om slottet, ligger Kungsträdgården, en särdeles vacker plats med af lummiga träd helt och hållet öfverskuggade gångar. Störst är dock Trädgårdsföreningens park, söder om staden, hvilken med tiden otvifvelaktigt kommer att varda af synnerlig skönhet och redan nu är ganska täck. Från en höjd inom parken har man en vidsträckt utsigt öfver staden och omgifningarna. Trädgårdsföreningen räknar sin tillvaro från år 1859 och har under den tiden visat rätt stor verksamhet. Trädgården förestås af direktör Kroné, och i föreningen är landshöfdingen ordförande.
Nöjer man sig icke med det vackra som Linköping inom sitt eget område har att bjuda, kan man göra en liten lustvandring till Nyqvarn, stadens uthamn vid Roxen, der ett litet värdshus med stor, trädbevuxen gård, musikpaviljong med mera sådant utgör Linköpings Hasselbacke, Stora Limugnen, Lorensberg, eller hvad de förnämsta utvärdshusen i de svenska städerna må heta. Från Nyqvarn har man en vacker utsigt öfver Roxen.
Detta ställe tyckes också varda af vigt inom de
