erbjuder allt nytt i vår literatur och der främlingen dessutom genast till skänks erhåller en liten karta öfver staden, hvilken är till stor nytta under de första dagarne af hans vistelse der.
Såsom upplysningens främjare för öfrigt har C. F. Ridderstad under en lång följd af år arbetat i Linköping, och hans »Östgöta Correspondenten» går dessutom ej blott i länet, utan äfven långt bortom Östergötland, och är känd i hela landet. Under de senaste åren har också en annan tidning uppstått i Linköping, den så kallade »Östgöten», som utgifves af Isidor Kjellberg, en nitisk tidningsman, hvilken med stor oförskräckthet bryter sig fram på den väg han anser vara den rätta.
C. F. Ridderstad är en gammal man, om man räknar lefnadsåren, men han är dock fortfarande samme eldige yngling som för flere årtionden sedan, och han är äfven samme älskvärde umgängesman. Det är en glädje att se den hvitskäggige och hvitlockige, liflige åldringen med kämpagestalten, omgifven af sina unga, kraftfulla söner, och höra hans starka, klangrika röst, när han höjer ordet för någon af sina älsklingstankar, eller när han förtäljer något minne ur sin rika lifserfarenhet. Och så må man naturligtvis följa honom till hans Berga, hans största glädje och stolthet, näst efter hans söner. Der är han den gamle odalmannen, som lefver den vänsälle jorddrottens lif, fröjdar sig åt allt som växer och frodas, uppmuntrar arbetarne, giller eller förkastar arbetet, utdelar förfriskningar åt slotterfolket, är medelpunkten i allt och den lifgifvande solen för alla. Der älskar han att sitta på en liten höjd, hvarifrån han kan öfverse arbetet på ängarne, när höet bergas, och sedan låta sina blickar sväfva öfver de välsignelserika fälten samt vidare långt ut öfver slätten och bort åt Roxens blå spegel. Der bygger han framtidsplaner och är i ständig verksamhet med sin tanke.
———♦———
