versicularij och almoghen til skiptes O Gudh vij lofve tigh, och när the sungo Ty bidhie vij tigh föllo bådhe man och quinnor å knä och reste sigh inthet för åp än alt samma sång var lychtat.
Mijn siäl skal lofwa H[erran] mit ♡ skal och p[risa] h[ans] n[amn], hela almoghen
Lofvat vari herren Israëls Gudh en collecta. och sedhan välsignelsen och inthet Takkom och l[åfvom] h[erran]
sedhan klemtat var sungo almoghen O herre Gudh af himelr[ijk] g[iff] o[ss] n[åd] til at p[risa] t[igh].
I Torne sågh jagh höghe stegherhus i hwar gård, vijdare ofvan än nädhan, medh tu tak. (teckning)
Rogh häsior högha, medh stödher medh gärdzgård om kring för Bosk[apen]. (teckning)
Thär är alt finskt folk.
Roghbrödh och inthet bjuggbrödh.
Inbygde gårdar, högha stugur, små fönster på väggen
Kvinfolken med kruskraghar, hvijta och svarta kiortlar utan midhie på kvinfolket
Ranka och lokor hvar man
Svåra mykla gamla, så och unga piltar medh muddar sijdha.
Kunnerska medh hest och skaklar Lokar och r.
poikar köra så vijgt som the gamle
sledhafilt af hvijt filt medh några rödha Ryslädherslappar ther remarna skola sitia tij som om slädhan bindas skola.
Koftor hafva the alla til knäs och bältet utan om,
mest hafva the kiortlar utan midhio och bälte
byxor som rumbondren men lijtet vijdhare och af klädhe.
Lappe stöflor the förnämste, lappeskor och bindeskor af smort lädher
Hettor af alle sl[ag] färghat kledhe nidh på axlarna fattiga af valmal eller Mossor
pijgorne hava en löjeligh hufvudh bonadh lijka vijd åp som nedher af sv[art] klädhe, nästan som Rysse myssorne.
Longslädhar medh stakota kärmor och ändå Rankor. (teckn.)
Handklädhe med trij snoren i hvar ända til at binda i hop. på thet at thet ike nidhfaller när en torkar thär renast är
Biörkruskor sat på taken, the bliva tiökka af sniö och bramma vällot
