Bävergelen tagha the Norske och läta i öskaret när Håkäringen komer til båten i Siön.
Hvetä är stor fisk, som flundra skapt.
Norske sälia inthet gärna fisken på siön.
I Botnen bruka the Stokholms öl för bäste öhl och hållat så godt som vin, och är och så, så kraftigt thet kände jagh, ty thet betar som vin innan.
(Vid bl. 426.)
Her Erik[1] i Berghsiö fan i Hasel hos 15 bönder (ty ther äro ike flere) 14 kort... hos theres piltar, them togh han och brände up för fädhrarnas ögon, der af fingo the then hughen at the hafva nu mest i livar gård en Psalmbok.
Han fan och på thet råd att the som togo abc böker til borgans skulle få them för ingen penning om theras barn kunde them utan när året voro om kring gåt men hvar och ike skulle the gifva dubbelt up.
soma fiskiare läggia en steen i ganen pä gäddan och släppan så i stranden ther står hon länge til thes the vilja åter gen taghan
(Bl. 427—33.)
Jule Höghmässan
Först sångs Gudh fadher uti himelrijk sin h[elge] v[ilia] o[ss] k[ende]
Herre och Ära som annorstädz
för Och fridh p[å] J[orden] Alleneste Gudh i h[imelrijk] sungo qinfolket hvar annan vers.
sedhan stodho the å knä til thes Evang. sångz men för än Evang. sungo Corus Alle Christne och almogen Christus är föddt af en [jungfru]
Vij trom upå alzm. Gudh, andre värsen qinfolken och tridhie alle til hopa
O tu helghe ande kom.
Kyrkeh. Predikadhe själf, och i början förmante han åhörarna til at betrachta för hvar skull the voro komne til
- ↑ Ericus Magni, 1593—1603 kyrkoherde i Bergsjö och Hassela.
