Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

  SÅ liten Siöö ey fins/ så wilt och Haaf ey är
  Och Skogh/ som Fängiaren ey någhot frå heembär/
Hwar aff som Hungren hans kan stillas och så släckias/
Och han til tacksampt Sinn til Gudh så kan upwäckias.
  Gudh til then ända och wår Kroppar hungra lär/
  At han skal prijsat blij/ för thet han oss beskär.
Sädh/ Örter/ Gräss och frucht/ sampt mångahanda Rötter/
Så haar han underlagdt wårt Wälde så ock Fötter:
  Fisk/ Foglar/ Oxer/ Fåår/ och andra Beester fleer/
  Som heemtamd är/ och man i Skogh och Watnet seer:
The tiäna Menniskian och mäst til godho lända/
Ty see här granligh til/ hur' tu thet mon anwända.
  At Kroppen styrckia fåår utaff intaghen spijs/
  At gudh han får ock så tilbörligh Loff och Prijs.

Lijka som thet här til om Lufftsens Högnödigheet är förmält/ til at underhålla then wår Krops Substantz, som aff the twänne Elementerne, nämligh/ Elden och Lufften består/ såsom är then naturlighe Wärman och lijfachtige Andan: Så följer nw/ at wijsa huru then torre och fuchtige Deelen/ uthi hwilken Jorden och Watnet öfwwerflödha/ then wåra Kroppar genom arbetet/ och then naturlighe Wärmans förtärande continuerlighen affgår/ genom Maat och Drick igen kan restituerat blifwa.

Wåre Kroppars Lägenheet är sådan/ at the ey uthi ett Tilstånd stadigt förblifwa/ Uthan wår naturlighe Warma igenom then oempfindlige transpiration som skeer genom Swättholen bortflyger och förminskas/ så ock then olieachtige Fuchtigheten /uthi hwilka tw wårt Lijf består) blifwer aff then naturlige Wärman lijka som Olian aff Flammen eller Watnet i Grytan aff Eeldsens