Om Jordennes Frucht.
CAP. IV.
The Fruchter wil man här begynna beskrijfwa/
Som medh sin Stiälkar ey sigh högt frå marckan gifwa
The äre alle mäst utaff Jungfrwert art/
The må ey länge stå/ the måste plåckas snart.
Men Gurkor plåcka skal ey mogne heelt och gröna/
Som Jungfrwr hämptas bör/ när the är ung' och sköna:
Hwad som aff thetta Godz wäl moghet/ medh en hast
Ey nyttias: falnar thet/ och sigh förwärrar fast.
Melon hwem plåcka wil/ sigh före först til sinnes/
At Knapt bland hundrad en heel godh och duglig finnes:
Fast hon är uthom skönt och wäl beprydder är/
NÄr tu then skärer up/ tu annat finner ther.
Ty lär aff thetta fall tigh wäl til wara tagha/
At tu ey skönheet stoor tigh låter lätt bedragha.
En Mandel fast han ey haar Skaalen skön och blöt/
Så finner tu doch ther en Kärna godh och söt.
Om han til äwentrs mon finnas skarp och bitter:
Fast han ey smakar wäl/ så haar han doch siijn Nytter.
Hwad man åstundar högst/ och thet een lyster bäst/
Kan offta stiälpa en och skadha aldramäst.
När man aff thenne Frucht/ bäst täncker Tårsten släckia/
Så kan hon heeta stoor i hiertat ens upwäckia.
Then ey aff Berberis, ey häller stäkelbär/
Och ey aff Wijnbärs Safft til läskias lättligh är.
Hwem kall är aff Natur/ Siuk/ Gammal och uthmagher/
Är gått han för then frucht/ sigh wäl til wara tagher:
Hwem hitzigh är/ Ungh/ Frisk/ så och aff Blodhet rijk/
Medh större nytta han kan nyttia fruchter slijk.
