Menniskian/ för theras myckenheet skul/ fast wärre tilstånd hafwer än som andre Cratur: I then stadhen hennes Kropp förr war full aff härlige Håfwor/ nu är han blifwen en Brunn til alla oreenligheter/ medh hwilka Menniskian ifrå sin Barndom/ in til sin sidsta stund släpas måste/ til thes Dödhen gör ther på en enda. Och i thet/ at hon förr hade Gudz och alla Creaturs rätta kändzlo/ så är nu fåwitskones mörker inkommit/ och oordentlige begärelser/ hwilka the små Förnufftsens Gnijstror/ som än qwarleffde wore/ stadigt förqwäfia och undherkufwa: Alla hennes/ bådhe inwärtes och uthwärtes Sinnen/ hwilke aff så åtskillighe Gudz skapade wärk/ sin recreation och wällust hade/ äre nu äländigt fördärfwade. Ja/ thetta Gudz wredhes Straff/ är icke allenast på Menniskian/ uthan och för hennes skul/ på Elementerne och andra Creatur på Himmelen och Jorden hårdelighen träffat/ så at i
