hade och the Tharcier i brwk/ at när som någhot Barn hijt til werlden födt war/ satte the sigh sigh rundt om thet/ medh suckande och gråtande förtälliandes the farligheter och stoora älände som öfwer thes Hufwudh hängde. Men när någhon bleff dödh/ begrofwo the honom medh frögd/ menandes honom från alla wedhermödhor wara befrijat.
Och oansedt at i thenne werldzens sidsta tijd/ (tå man fast intet annat hörer/ än aff jämmer och plåghor/) många finnas som för otåligheet skull sigh önska dödhen; finner man doch när skarpa alfwaret kommer/ at the heller uthwällia Lijfwet än som Dödhen. Hwilket Esopus och wäl repræsenterar i en aff sina Fabler om en gammal Mann/ hwilken när han en långh wägh en Knippa Wedh på sijna Skuldror draghit hade/ ladhe han aff mattheet then nedher/ och önskade sigh dödhen/ hwilken och strax kom/ frågandes/ hwarföre han war ropad/
