Marcellum, som wår wald til Keysar/ ey strax bleff död/ Leffde hon doch i sådan stadigh sorgh och ångest/ förskjutandes all tröst/ at thet hade warit tusende gångor bätter wara död/ än med så trägen färg sigh martera: Fast många sådana Exempel hafwer man ännu hoos Qwinspersoner til at see. Och tildraghes sådant icke allenast hoos them som swagha aff Naturen kallas/ uthan ock hoos manhafftighe Manspersoner och högha Potentater.
Man läser om Konungh Antigono Epiphane, at oansedt han war en starck ock mächtigh Krigzhiälte/ lät han lijkwäl aff sårgh sigh så stort öfwerwinna/ at hon honom i Grafwen införde. Om Käysar Justion förmäler Cuspianus, at han genom sårgh sitt förstånd förlorade/ ock föll i ursinnigheet/ then sorghen war them genom mootgång i Krijgswäsende påkommen.
Så händer thet offta ock i åthskillige andra fall/ at när thet icke alt går effter ens sinne/ grämer en aff otåligheet sigh så högt at ingen ting hans sårgh ända kan/ uthan sielfwe dödhen. Daghlighe förfarenheeten bär noghsampt ther om witne/ hwarföre håller man för onödigt wara/ at man mångha Historier ther om framdragher.
Och effter som man märcker/ at thenne affecten, Menniskian så myckit ondt bådhe til Kropp och Siäl tilskyndar; så tyckes nödigt wara/ at man här om/ någhra medel framdragher/ genom hwilka sårgsens bitterheet kan lindrat ock fortaghen warda. Och lijka som hennes orsaker fast åthskillighe äre/ så fordras här ock åthskillige slaghs remedier, effter som orsakerne äre til.
I gemeen moot all sårgh som för thet som wärldzligit är/ skeer/ är thet bäste medel/ at man thenne wärlden
