Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/239

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

medh alt thet hon faar medh/ förachtar; henne ey så wärdigh skattandes/ at man så högt ther öfwer sigh qwällia skal: Eller ock then sitt Gemöth så ey twinga kan/ moste sigh doch någhot synnerligit företagha/ hwar igenom hans bedröfligha tankar/ någhot upskoff bekomma kunna.

Thet är ett tekn til kleemodigheet/ sigh så hårdt öfwer någhot timligit qwälia. En som sitt hierta medh stadigheetz dygd bewäpnat hafwer/ kan i all olycka ock sorgh sigh måtteligen skicka/ ock icke förwänta at tijdhen som alt slijter/ han skal på bedröfwelsen göra en ända: Ty thet som tijdhen gör långsampt/ thet skal en förståndigh strax göra/ och icke förwänta at tijdhen thet slijta skal.

Men här må någhon säya: Thenne sårghen är fast stoor effter hon migh så oförmodelighen på kommen är: Then samma må ställa Thesei Exempel sigh för ögon/ hwilken fast wäl thetta Lefwernes osäkerheet betrachtat hafwer: Och på thet han ey oberedd/ lijka som aff en oförmodeligh Fiend skulle öfwer rumplad warda/ så hafwer han sitt hierta emoot all lyckans anfall bewäpnat som på komma kunna/ och sägher hoos Euripidem altså:

En Man aff klookt förstånd/ haar lärt mig för uth tänckia/
Ehwad för mootgång migh fort ann skul kunna kränckia;
  At iagh ey för förskräckt/ alt för then bleeke dödh/
  För undertryck/ förtaal/ stoor armodh och ann nödh.
Och thet kan lända en til nytta stoor ochh fromma/
At intet oförtänckt/ kan enom uppå komma/
  Ty then som seer föruth/ ehwad sigh ända skal/
  Han mindre skadder blijr/ fast han får stort ett fall.

The Blödighe/ Kleenmodighe ock the som sigh ey wänia någhot ondt at uthstå/ weeta intet at grijpa rådh/