Och kommer en ther til at ångra sigh fast stort/
At han sigh haar ther om/ så högh en mödha giort.
Lijdher tu och stoor sorgh ther öfwer/ at tu aff någon förachtat blifwer; så gak eghet Samweet; finner tu intet hoos tigh/ för hwilket en tigh försmädha eller förachta kan; så lee man ther åt uthi titt hierta: Ty thet är intet gemeenare i werlden/ än at godha och fromma Menniskior aff Narrar och Bofwar förachtadee warda. Föracht kan tu bättre uptagha; när tu thenne werlden/ tigh sielff och ingen annan förachtar. Blijr tu aff the höghe förachtadt; så tänk at thet så werldennes wijs är. Mån han ock wara tin jämlijka/ så dragh thet tålelighen: Ty hwad gör han annat/ än sin eghen ogygd och högmodh ther medh låter påskijna/ och bringer sigh sielff ther medh i föracht. See hwad Zoilus för ähra hafwer inlagdt/ i thet han wille förringa och förachta Homerum, Antonius, Augustum och Calvus Ciceronem, &c. Hwad hafwer the kunnat skadha them som förachtadt blefwa? hwad hafwer thet ock the förachtare hulpit annat/ än at the andras dygd/ och thesse förachtares odygh/ thes meerther igenom allom är kunnigt worden
Om tu förachtat blijr/ skal tu ey ther om söria/
Gör så/ at alla tijn beskedligheet må spöra
När tu ey skyldigh är; beflijtar tigh om gott/
Föracht/ förachtaren är meer än tigd til spått.
Är tu och högt bedröfwat öfwer then otroo och bedrägerij som tigh är händt aff then tu hafwer burit godh tilförsicht til och hållit för tin förtrogneste wän; så glädtight heller at hans otroo är tigh kunnigh worden/ för än tu honom meera förtrodt hafwer.
