Hwem begynner at blifwa otrogne/ han håller up at wara wän/ ja man kan wäl säya/ at then aldrigh hafwer warit wän. Ty thet är som Augustinus sägher: Then wänskap som wänder åter/ hafwer aldrigh warit rättskaffens. Thet må wara ther om som thet kan: Förtörna tigh ey stort ther uthöfwer/ uthan halt tu thes bättre wänskap ock troo; gör tu icke så myckit för hans skul/ så gör för tin eghen/ andra ey må märkia then mishagelighe otroos odygden hoos tigh hafwa fått inrymme. Har tu än förtreet ock skadha/ så lär tu doch ther aff at känna folcket/ ock tigh en annan gång thes bättre tagha til wara. Man finner offta at ringa skadhar hafwa en för stoora fahror warnat. När tu emoot hans otroo sätter uprichtigheet; så kan tu wäl wara til modz/ ock han hafwer giordt sitt eghet Samwete then största skadha: Om thet så ey tyckes strax/ så wacknar thet wäl/ hälst när honom medh samma Mått mätes.
När som tigh otroo skeer/ ställ Hämden i Gudz Händer/
Hans falskas swek och list/ in på them sielfwa wänder:
För Fiendskap och haat/ ther moot tu from doch blijff/
Thet är tin rätta hämd/ om tu will undfly kijff.
Mån han tin troheet stoor/ uhr sinne heelt förgäta/
Medh otroos mått igen tw honom ey må mäta/
At lijdha oförrätt/ är bättre blifwa sport/
Än at en annan then medh upsåt hafwa giordt.
Jämrar tu tigh öfwer någhon skadha som tu på titt Godz lijdhit hafwer/ hwarigenom tu fruchtar tigh för fattigdom/ så tänck at lyckan intet hafwer giordt tigh oförrätt; uthan hon haar taghit igen thet hon gifwit hafwer/ affgår thet någhot tin timlighe näringh/ så winn thet igen medh arbete och dygd: Ty hon försägher ingen/ och tagher intet
