Hwad anlangar them som igenom sijn eller sijnas Lycka och Framgång så högt aff Glädhie är betagne bliffne/ hafwer man fast många Exempel. Agellius skrifwer om en Mann som hade tree Söner/ hwilka uthi offentlighit Tornerande sigh så wäl hade förhållit/ at hwar och een aff them bekom aff the Græker een Krona på Hufwudet för ett Tekn til theras Tapperheet. När the nw alla tree kommo och satte hwar sin Krona på sin ålderstijgna Fadher/ så bleff han aff Glädhie så betaghen/ at han under theras Händer gaff up Andan.
Ifrån then Slachtingen widh Canna/ ther the Romare ett stoort Niderlagh fått hafwa/ som en oförmodandes heem/ som war dödh sagdt: Hwar öfwer hans Medher aff Frögd så bleff altererad, at hon föll nidher dödh.
Philippides, en Poet, när han i kämpande medh andra Poeter, oförmodelighen want Segheren/ frögdade han sigh så högt/ at han mitt i sin Frögd färdades hädan.
Sådan Exempel föreställas/ at man måtte see hwad för wärkan thenna affect (ther han elliest medh mått öfwad är then bäste) medh sigh hafwer: En motte ock så ther aff lära hålla sitt modh under Tömen/ och sigh icke så stort förhäfwa/ när någhon lycka skeer/ uthan fast heller medh sachtmodigheet uptagha/ ther som Gudh oss beskärer/ thet ware sigh ondt eller gott. Ther är så medh Menniskians frögd beskaffat/ at sorgen henne altijdh mäst ända och hon är offta närmare än som man tänkia kan. Blifwer en til någhon högheet satter/ fast om man frögdas när man then antagher/ så faller ther doch strax stoora beswär
