Hoppa till innehållet

Sida:Sundhetzens Speghel-1642.djvu/278

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Så most tu ther til medh/ fly ledigheet och lättia/
Amour han brukar then/ sin Pijlar på att Hwettia/
  Och för han skarpa Skått/ at rättligh blifwa frij/
  Så tänk hans wäsend är/ man ijdl Phantasij.

Begärelse är intet anant än en trängtan effter thet som i sigh sielfft gott är/ eller enom tyckes gott wara: Hwilken är hon aff Förnufftet regerad warder/ och icke skeer emoot Gudz förbodh; så är hon en olofligh. Men när hon sigh ther uthom sträcker/ så är hon intet annat än en synd/ hwilken Gudh i sitt helgha ord på åtskilligt sätt hootar til at straffa. Och får hon åtskillige Nampn/ effter the sakers åtskilna som hon är benäghen til. Är Begärelsen til at hafwa Respect, och til at komma i högt Stånd/ så kallas hon Ährgirighet: til Godz och Rijkedomar/ Girigheet: Til Kötzligh wällust/ heeter hon kärleek i gemeen eller Ellskogz och olofligh kärleek/ när han icke fattas til någhon på thet sättet som Gudh budhit hafwer. Är then begärelsen til at göra sin nästa så gott som sigh sielff heeter han en Christligh kärleek. Om hon fattas til någhon för ens dygders skul/ och i then intention at man tänker at Gudz ordnigh fullfölia/ så heeter hon Echtenskaps kärleek: Hwilka twå äre loflighe och aff Gudh påbudne: Doch i thenna yttersta/ blifwa offta stora fauter begångne: I thet at man honom ey så förr förbemälte orsaak skull och i Gudz fruchtan begynner; uthan ansees fast meera andra qualiteter, hwar aff en snarare blifwer uptänd til at fullföllia sin Kötzlighe wällust/ än som Gudz ordningh och Echtenskaptetz rätta ända. Och när thet skeer/ så inclinerar han och blifwer snart en medh Ellskogz eller then olåflighe kärleken; therföre och tillijka medh honom